Vår förmåga att förstå oss själva är en viktig del i all personlig utveckling.
Det gäller framför allt när man är ledare i ett företag eller i en organisation.
Självinsikten skapar ökad medvetenhet om sina styrkor respektive svagheter i olika situationer, händelser eller möten med olika personligheter.

Den här medvetenheten kan bli till en stor fördel både på kort och lång sikt.
När ledare känner igen situationer så kan man välja att agera med ökad medvetenhet och med tiden till och med vara proaktiv och förebyggande.
Det gör att man minskar dysfunktionalitet och motreaktioner baserat på känslor och den berömda ”autopiloten”.

-Varför kan det då vara svårt med självinsikt?
Det kan beror på flera orsaker.
En av de vanligaste orsakerna är att vi har olika bedömningsgrunder vad det gäller oss själva och hur vi väljer att se på andra.
Vi har vår förmåga att bedöma hur andra pratar och vilka beteenden hos andra som du upplever som ibland är tydliga och synliga.
Vår förmåga är dock färgad av vår egen personlighet och våra tidigare erfarenheter.
Vi reagerar och ser olika saker beroende på vem man frågar.

Exempelvis en humanistiskt orienterad personlighet kan se ”starkare” nyanser på situationer som kräver tydlighet eller direkt återkoppling kontra en person med mer auktoritära eller rationell personlighets drag.

Vad gäller självinsikt och vår bedömning av oss själva i någon form av självanalys blir bilden ytterligare komplex.
Vår första bedömningsgrund av oss utgår i första hand från våra egna värderingar och attityd/er. Värderingarna är ”osynliga” och de baseras oftast på vår ideala syn på våra bra och positiva beteenden.
Som till exempel respekt, integritet, lyhördhet, öppenhet, vänlighet, empati, uppriktighet e.t.c. därefter lägger vi på delar av bedömningsgrunden som baseras på situationer som bekräftar den ideala bilden av när man själv till exempel i en situation blir arg eller stressad av andra.

Problemet är dock att din bedömning av andra inte är densamma som din personliga analys. Den ideala bilden, baserat på värderingar, har man bara i sin egna spegelbild, medan omgivningen analyseras utifrån de verkligen upplevda beteenden.
Kontentan blir att den återkoppling man kan få från omgivningen kan reflekteras först mot våra värderingar (min personlig spegling) och därmed skapa motstånd till återkopplingen från min omgivning.
”Jag vill inte känna igen mig på det sätt som återkopplas” eller att ”de andra känner mig inte på djupet”.
Det här kallar vi för bristfällig självinsikt eller ännu tuffare utryckt för självbedrägeri.

Alla personer kan utvecklas och det beror mestadels på hur öppen man som person är för andras intryck och återkoppling utöver min personliga förmåga att skilja på mina värderingar kontra mina verkliga beteenden.

Kan man utveckla sin självinsikt?
Ja, är svaret på den frågan, beroende på om man minskar idealiseringen av sig själva utifrån värderingar, ökar sin medvetna reflektion på situationer, händelser och förståelse på olika personligheters påverkan. Dessutom om man är öppen för andras återkoppling eller tips från andra som bidrar till ökad självinsikt.